2018.03.12 Flisan, vila i frid.

I september sa vi farväl till katten Smulan, och i helgen sa vi farväl till hennes syster katten Flisan som hade blivit mycket sämre...

Det kändes tungt att veta att man sa sina sista ord till henne, man klappade henne för sista gången, hörde henne spinna för sista gången, pussade henne på pannan sista gången och såg för sista gången in i hennes ödmjuka kattögon...

Ja. Tiden har gått alldeles för snabbt, det inser man nu, kisse blev helt plötsligt gammal.

I måndags meddelade mamma att Flisan inte längre finns, det var ju inte oväntat men det känns såklart tungt och ledsamt att hon (liksom de andra vi förlorat) inte finns bland oss längre... Men alla fluffiga och icke fluffiga familjemedlemmar finns med i våra hjärtan. 

Nu får Flisan vara med alla sina lurviga familjemedlemmar och kompisar.

Flisan har haft en långt och lyckligt liv med oss. Jag kommer sakna henne så innerligt.

Vill bara tillägga.
Flisan var för mig väldigt speciell, en helt underbar katt. Det var nästan så att man kände att hon tidigare varit människa, hon utstrålade en energi som jag inte kan förklara. Hon och jag har delat många härliga stunder...

Jag minns den gången hon väckte mig hela natten, jag fick absolut inte sova... Jag blev tokig på henne, svor åt henne... Tills jag insåg att hon skulle föda sina kattungar som hon väntade då. Hon ville ha mig vid sin sida. 

Lille kisse.